Det är empiriskt sett svårt men långtifrån omöjligt att få prövningstillstånd (dispens) i kammarrätten, varken mot Försäkringskassan eller annan myndighet, under förutsättning att man framför allt kan argumentera för sin sak och peka på rättsfakta som kan leda till en annan dom i överinstansen (dvs. kammarrätten). Den främsta anledningen till att prövningstillstånd ges för en prövning i kammarrätten är att anledning förekommer till ändring i det slut vartill länsrätten kommit (ändringsdispens), enligt 34 a § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291). Av förarbetena till införandet av prövningstillstånd i kammarrätten (se prop. 1993/94:133, s. 56) framgår att dispensgrunderna ”är desamma som dem som gäller vid dispensprövning i hovrätt. (Jfr 49 kap. 13 § RB).” Andra grunder för prövningstillstånd enligt 34 a § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) är prejudikatdispens och extraordinär dispens.

Ändringarna i bestämmelserna om prövningstillstånd i hovrätten har föranlett att hänvisningen i nämnda proposition är missvisande. I den berörda propositionen är det numera så att 34 a § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) snarare motsvarar delar av 49 kap. 14 § rättegångsbalken, med den skillnaden att det för några år sedan tillkom en fjärde dispensgrund för prövning i hovrätten, som skulle kunna kallas kontrolldispens.

Förhoppningsvis ges tillfälle framöver att återkomma i denna viktiga rättsfråga för att ytterligare belysa ämnet på djupet.